wroteup

Solen stack mig i ögonen när vi närmaste oss glasskiosken som stod mitt på torget. Klockan började närma sig fem och det var väldigt folktomt. Fred visslade på någon glad melodi och jag gick surmulen bredvid. Väl framme vid glasskiosken tog jag en vanlig Daim strut medan han var tvungen att stå och glo på alla glass sorterna en bra stund innan han hade bestämt sig.  
”Jag kom på varför jag undviker att köpa glass med dig”, sa jag en stund en senare. ”Jag hade en stunds svaghet”.
”Jag vet och man kan väl säga att jag passade på?” sa han och tryckte in den sista biten i munnen av sin. Jag själv hade halva glassen kvar när jag fick syn på dem. Varför denna olyckliga dag?
”Fred du har inte läst mitt horoskop på senaste tiden i någon tidning?”
”Nej hurså?” frågade Fred.
”För då skulle det stå att detta var min olycksdag!” viskade jag till honom och försökte krypa ihop där jag gick bredvid Fred på gatan. Jag putade på Fred så han också fick syn på Josh som gående på andra sidan gatan. Han fick en mörk blick och var på väg att korsa gatan. I sista sekund hindrade jag honom och drog honom tillbaka.
”Vad gör du din idiot?” fräste jag till honom.
”Jag skulle gå och tala om vilken idiot han var!” sa Fred och blängde surt på mig.
”Hey! Det är jag som är offert här!”
”Men har du bara tänkt undvika honom så här?” frågade Fred i lite mjukare ton när han såg hur sårad jag blev.
"Jag är inte redo att möta honom nu. Vi gjorde slut för bara några timmar sedan ju! Jag vet att du aldrig har haft någon flickvän, men man gör bara inte så”.
”Säger vem? Om jag hade haft en flickvän och gjort slut med henne skulle jag inte börja undvika henne efter det. Då beter man sig inte särskilt vuxet”.
”Säger en som lever hos förnuftet och aldrig varit i kärlekens näste” fräste jag ännu en gång och insåg att jag började bli löjlig. Men nu hade jag börjat forsade ett hett raseri inom mig. Jag visste att det vore fel att ta ut detta över Fred, men just nu kunde jag inte rå för någonting. Bara konsekvenserna efteråt. Fred började få en sorgsen blick. Han visste att jag inte ville göra honom upprörd, men jag hade träffat en öm punkt när jag pratade om hans brist på flickvänner. Det kändes inte bra det jag sa, men jag hoppas att han förstår att jag inte är vid mitt sinnes bruk just nu.
”Kärleksgudinnan har bara inte lett mot mig än. Jag måste hem Tira, ses sen” sa Fred och lämnade mig ensam där på gatan utanför Apoteket.

---

Inte jättelångt, men kändes passande att sluta där ^^ Kändes lite vimsigt inlägg, men det får ni avgöra ;)